.


27 mars 2011

GRANDMA´S PLACE





Oftast dom platserna som betyder mest för oss är dom platser där vi har fått
uppleva värme och kärlek. Sån plats för mig var hemma hos min Finska farmor.



Aldrig ska jag glömma hur högtidligt det var när jag fick min första kaffe till efter 
middagskaffet hos henne,och hur stor jag kände mig då;) Eller när hon med sina 
skrynkliga händer lagade våra trasiga strumpor och manade oss kusiner att inte klättra
 i träden, även vi gjorde det i allafall. Jag saknar hennes vita lockar och hennes goda
rabarberkräm. Den känslan när hon flätade mitt hår så hårt att jag kände hur ögonen 
spändes mot öronen, och att hon då sa alltid-vill man vara fin får man lida pin. 
Det var farmor det, fast och bestämd. Klok och kärleksfull. Sån vill jag också bli. 
En farmor som hon. 






Places that means often a lot to us, are the places where we have
 felt love and compassion. That place to me was my grandma´s house.
Ain´t no place like grandma´s... I miss her a lot! Have lovely sunday!
 Love Annaleena


10 kommentarer:

  1. Mycket fint inlägg!

    Kram Malin

    SvaraRadera
  2. Underbara bilder, som vanligt. Du är duktig!

    SvaraRadera
  3. i miss my grand ma too,but i live everyday with her strenght in me,like you i' m sure ,and the pleasure of all the things and the knowledge ,the way of living she gave to me ,which make what i am ,what i like and what i know,i can feel that smoethings are here forever...have a good day sophie

    SvaraRadera
  4. jeg hadde også en farmor presis som henne. Hun vevde på vinteren...og om somrene fikk hun masse besøk av oss barnebarn...som elsket hennes rababrasuppe...hun savnes masse..

    Ha en fin søndagskveld,

    Ingrid

    SvaraRadera
  5. Vilket fint inlägg, med fina foton till.. Känslosamt! Må gott //petronella

    SvaraRadera
  6. Hej Annaleena!
    Flera saker jag vill säja till dig.
    Först ett stort tack för dina råd i vårt sommarhus. Det gav mig massor med inspiration och mod att gå på känsla.
    Grattis till det fina reportaget i Plaza.
    Sist men inte minst - du blir en toppenfarmor - jag är övertygad om att du har hjärtat på rätta stället.

    Marita

    SvaraRadera
  7. Visst är det härligt med såna förebilder. För mig är det min mormor. Hon är nu 94 år gammal och var med på min brors bröllop i helgen. Kärlek! Hoppas att man kan föra en liten bit av det vidare till nästa generation!
    Kram Linda

    SvaraRadera
  8. It feels comforting that someone else misses our grandma, too... I'm sure she can hear your kind words of her! And I'm certain that she is looking after us - even now... ;)You're carrying her heritage in your heart and that will never disappear. I'm positive that she is so proud of you and everything you have done!

    Love and hugs!

    SvaraRadera
  9. Nydelig blogg og fint innlegg!

    Kjenner igjen savnet etter farmor. Jeg hadde også en fantastisk farmor, og jeg tenker på henne hver dag.

    Ha en super dag!

    Hilsen Belinda

    SvaraRadera